Kunihiro Amano (född 1929 i Japan) arbetade i början av sin karriär som träsnittsgrafiker med mycket stora bilder, vars innehåll tycks nära besläktat med den automatiskt surrealismen.

Amano lät trästockarnas naturliga fiberstrukturer framträda i bildytorna. I de mönster som uppstod fann han olika former av än figurativ, än nonfigurativ konst. Han använder sig uteslutande av ett växelspel mellan kraftigt mättade och oerhört förtunnade nyanser av samma färgton. Det surrealistiska draget i dessa bilder understryks ytterligare av att de figurer som uppstod under processens gång ofta har en erotisk laddning.

Det är denna bildkonst som ligger till grund för Amanos senare utveckling. Med ett bruk av alltmer intensifierade färger i kombination med ett kraftigt förminskat format och utsökt relieftryck, har han funnit vägen till den maximala färg- och formkoncentration som också karaktäriserar de fem verk med vilka han hyllar de japanska nobelpristagarna.